Amanda Ehn

Veckorna bokstavligt talat rinner iväg medan livet näst intill tagit paus på heltid. Jag har svårt att medge att orken inte finns där för att göra det mesta just nu, för jag vill ju så gärna! Och varje gång jag misslyckas sviker jag inte bara de runt mig - jag sviker mig själv. Det är tungt och skolan släpar ganska långt efter just nu. Men jag jobbar på allt så gott jag kan och när det är en bra dag kan jag somna med ett leende på läpparna. För den dagen lyckades jag med någonting.  

 

 

Sedan när jag har bättre dagar och jag faktiskt får något gjort så är det skönt att ta vara på tiden, gå ut och se något annat än lägenhetens fyra väggar. Det stör mig att många tror att det bara är av lathet jag sover så mycket och inte får något gjort. Så är det däremot inte. Vad det är kan jag bara spekulera kring eftersom jag fortfarande är fast i den långt ringlande kön i väntan på hjälp. Men utmattning av något slag är det i alla fall. 

Fina stunder är också de sällsynta men härliga filmkvällarna med grannen och ibland grannarna runt kvarteret. Eller när man en kväll klättrar upp på taket för att se norrsken dansa över stan. Eller när man går ut på stan och äter tillsammans med familjen. Eller när man spontant åker på roadtrip till Seinäjoki. Eller när man en dag kommer hem och hittar ett handskrivet brev från England väntandes på en. Eller när man får skypa med fina vänner som just nu äventyrar i England. - Sådana dagar är fina dagar. När jag orkar, när andra visar att de tänker på en eller vill spendera sin kväll med en. Det är det här som gör att även livets mörka hörn är vackra.