Livet på väntelistan
Vet ni, snart är det jul och ännu en termin har passerat. På många sett har denna höst sett annorlunda ut, men ändå inte. Till sist har jag - i tisdags - fått veta att det jag dragits med i höst antagligen är utbrändhet. Det komiska i det hela är att jag ännu måste vänta två veckor på ett nytt läkarbesök för att få veta så där definitivt.
Under tiden försöker jag få vardagen att fungera och framförallt att orka med vardagen. Enkla saker som att diska, tvätta och städa lämnar allt för länge ogjorda och allt som heter dygnsrytm är ett minne blott. En del dagar är bättre och då kan det till och med vara roligt att gå ut på stan en sväng eller städa lägenheten. Allt sådant man inte riktigt orkar med annars.
Det som sätter extra mycket ljus i vardagen är the occational movie-night, tid med familjen, när jag får något skrivet på min bok och hittar ut i solskenet (som blir allt mer sällsynt). I skolan hittar man mig också nu som då, även om lektionerna är aningen torra men nödvändiga.
Månadens bästa händelse var förstås vår Chapel Night (lovsångskvällen) jag var med och ordnade i Sion för en vecka sedan. Galet härlig kväll och responsen har varit fenomenal! Det är under kvällar som den som man verkligen känner att man kan andas!
Jag har också skrivit min första tent för hösten - om jag är godkänd är sedan en helt annan historia. Hur frustrerande är det inte att plugga eller dylikt och mitt i allt känna att det tar stopp. När det tar stopp går det inte att processa saker längre och att ens hitta rätt ord att säga blir värsta utmaningen. Namn och ord är saker som slinker undan på daglig basis och det är inte roligt att mitt i allt glömma namnet på någon du känt i snart nio år. Oh the struggle!
