Amanda Ehn

Det är bättre, och det är sämre. Det är livet. Jag börjar få smak av att leva igen, men desto mer jag får smaka av livets ljuva, desto mer inser jag hur begränsad jag är. I går skulle jag snabbt och handla innan jag fick gäster och jag hade Sannah med mig. Jag skulle handla fyra saker: julklapp, mandel, tejp och pepparkakor. Under de få minuter vi var inne i butiken glömde jag ständigt bort en eller två saker på min lista. Som nu, jag kom på julklapp och mandlar - men fick fundera en bra stund innan jag kom på de andra. 

 

Jag hade alltså norpat åt mig en julmugg som julklapp och bett Sannah hämta tjep. Skyndandes mellan hyllorna på jakt efter nästa sak fick jag stanna upp - vad skulle jag ha? Mandel, det tog några moments för länge, men jag fixade det. Nästa då? Ingen aning. Inte förrän jag gick förbi en hel hylla fylld med pepparkakor slog det mig. Eller ja, så hoppade det på mig. En lyckad kväll med Life-tjejerna blev det ju i alla fall!

 

Förutom minnet har jag märkt att jag inte kan följa med en diskussion lika bra som förr. Det går kanske 15-30 minuter beroende på, men sen är det som att hjärnan kopplar bort i några minuter innan jag återigen lyckas make sence av vad som sägs framför näsan på mig igen. Dålig timing är ju när någon just under de minuterna lyckas ställa en fråga åt dig. Hände mig i måndags. Vi hade haft redaktionsmöte och åt nu trerätters middag tillsammans - vår julgåva. 

 

Sedan har jag också försökt vara mer med familjen på sistone. I alla fall ena familjen har jag lyckats vara en hel del med: (Lerig) Julmarknad på Stundars med mamma. Extended familjemiddag ute en vanlig måndag. Familjehelgen i Solf som bestod av julstök, julstök och mera julstök. Ja - och nu förstår jag varför man kallar det "julstök"!

 

Andra bra stunder har varit filmkvällen med grannen. Natten i Närpes då jag fick hoppa in som ordningsvakt. Dagen i Sion då jag fick hjälpa till med att förbereda en av decembers många special-gudstjänster. Den nya soffan och julstämningen som äntligen hittade in till mig mycket tack vare syster-yster. Att få brevväxla med Felle i England. Fika med vänner. Bio - helt enkelt de dagar när jag orkar göra saker. Visst, det kostar x-antal timmar mer sömn den natten - men för att få en smak av livet igen så är det ett litet pris. 

 

Min Christmas List går också förvånansvärt bra och jag kämpar vidare med den. Nej, jag har inte lyckats pricka in den stora tvättdagen än - men den lär komma så småningom. Men imorgon blir det nog take away-glögg. Eller så skriver jag kanske något. 

 

Till sist vill jag dela med mig en kort video som bara berörde mig så mycket. En riktig tankeställare. Fin, men också tragisk. Se den och ring sedan din grandmother eller gå in med en julgåva till din(a) mor-/farföräldrar. Show them that you love them.